Trinity Karlstad

AKTUELLT

2019-03-20

årsmöte

läs mer

2017-12-13

bra present/bröllopsgåva

 I Malagiri bor hundratals familjer ännu bor i plåtskjul. Många har förlorat hoppet om en framtid och barnen är hårt drabbade. Av den anledningen driver vi ett projekt att börja bygga upp byn igen – utan en riktig bostad är det svårt att få ett fungerande liv.

läs mer

Om Trinity Karlstad

Tanken föds på en skola i Malagiri
År 2007 arbetade konstpedagogen Carin Söderlind ett halvår som volontär på The Bright Horizon Children´s Home School i Kathmandu, Nepal. Tillsammans med den tibetanske munken Geshe Pema Dorjee gjorde hon då en”pilgrimsresa” i Himalaya till byn Daman, som ligger på över 2000 meters höjd, ungefär fyra timmars resa från Kathmandu.

På vägen tillbaka till Kathmandu stannade Pema Dorjee och Carin Söderlind till i den lilla byn Malagiri, ca 18 km från Daman. Byns omgivningar är mycket vackra med odlingar i terrasser utmed det branta landskapet. I denna vackra natur bor människorna i enkla bostäder, ofta utan glasrutor i fönstren och utan elektricitet. De är bönder, som odlar lite ris och olika sädesslag och också har lite boskap, men inkomsten från detta är mycket knapp och räcker ofta inte till kläder, medicin, skolgång och annat nödvändigt. Många lever i extrem fattigdom.

En och en halv timmes mödosam vandring från byn ligger den närmast belägna skolan. De yngre barnen klarar inte denna vandring och de äldre barnen behövs därför hemma för barnpassning medan föräldrarna arbetar på fälten. Detta bidrar till att många barn, såväl små som stora, inte får möjlighet till skolgång. Det är ett stort behov av utbildning för alla barn. Många av de äldre barnen och deras föräldrar är också analfabeter.

Carin Söderlinds och Pema Dorjees förhoppning blev att kunna bygga en enkel skolbyggnad speciellt för dessa barn och att kunna anställa två lärare och en kokerska/barnskötare till denna skola. Skolan/omsorgen tänkte de sig som en dagverksamhet.

Pema Dorjee tog på sig uppgiften att undersöka möjligheten att bedriva en sådan verksamhet under det legala skolsystemet i Nepal och starta en så kallad Non Goverment Organisation (NGO) samt anskaffa erforderliga tillstånd för verksamheten. Carin Söderlinds uppgift blev att bilda en förening i Karlstad för att samla in pengar för att bygga och driva en skola.

Föreningen TRINITY Karlstad bildas
Den 16 januari 2008 träffades en liten grupp personer, som visat intresse för Malagiri-skolprojektet i Karlstad för att diskutera möjligheten att bilda en förening och genom den hjälpa såväl indiska, nepalesiska som exiltibetanska barn med skolgång och möjlighet till ett bättre liv.

Gruppen utsåg en interimstyrelse och utarbetade ett förslag till stadgar, som antogs den 16 april 2008 då den Ideella Föreningen TRINITY Karlstad bildades. Bokstäverna TRI i TRINITY står för ”tre”, N för Nepal, I för Indien, T för Tibet och Y för ungdom.

Föreningens huvudmål är och var att bygga och driva en skola i byn Malagiri för barn i åldern 3 till 8 år. Ett annat mål är att i en framtid, och i mån av pengar, också ge hjälp till barn på andra ställen i Nepal, Indien eller Tibet. Verksamheten bygger på att alla medlemmar tillsammans tar ansvar för att sprida information om föreningens arbete och skapa intresse för demokratiska värden i byn Malagiri och i skolan.

Första året med TRINITY
På ett av det första årets styrelsemöten i augusti 2008 på John Bauer skolan i Karlstad deltog också det engelska paret Kevin och Denise Fossey från Brighton.

Kevin och Denise Fossey hade sommaren 2007 någon vecka efter Pema Dorjee och Carin Söderlind också besökt Malagiri. Kevin Fossey, som är Senior Lecturer och arbetar med lärarutbildning vidThe School of Education vid Universitetet i Brighton, hade i många år samarbetat med Pema Dorjee när det gäller frågor som rör engelskt och tibetanskt skolväsen. Under året som följde besöket i Malagiri diskuterade Kevin och Denise Fossey möjligheten att bilda en skola för barn i åldern 3-8 år med Pema Dorjee och Carin Söderlind. Om man kunde bygga en skola för de yngre barnen skulle de äldre barnen kunna gå den långa vägen till den statliga skolan.

Den 16 april 2008 hade den ideella föreningen TRINITY Karlstad sitt första årsmöte på Värmlands museum. Styrelsen konstituerades och Carin Söderlind utsågs till ordförande. I juli fick TRINITY Karlstad organisationsnummer hos Skattemyndigheten och i augusti öppnade föreningen ett föreningskonto på Westra Wermlands sparbank.

Under året som följde visade Carin Söderlind bilder och berättade om Nepal och TRINITYs skolprojekt på Karlstads stadsbibliotek, Hammarlundens skola på Hammarö och hos Rädda barnen i Karlstad.

Den 5 september besökte Pema Dorjee Reggio Emilia-institutet i Stockholm, ett möte som skulle visa sig mycket betydelsefullt för TRINITYs skolprojekt. Redan dagen därpå träffade han gamla och nya TRINITY-medlemmar på ett medlemsmöte på Värmlands museum och två dagar senare berättade han tillsammans med Carin Söderlind om TRINITYs skolprojekt på Kyrkbyskolan och Konsthallen i Arvika.

Värmlands Folkblad skrev en fin artikel om Malagiri-projektet i februari och själv gjorde föreningen i augusti en folder.

I september 2008 besökte Pema Dorjee Brighton och talade där till ett 80-tal lärare och studenter om Malagiri-projektet. I december samma år blev A School for Malagiri ett biståndsprojekt, lett av Kevin Fossey, inom ramen för The School of Education Centenary Celebrations vid Universitetet i Brighton.

Från och med september 2008 delar Ideella Föreningen TRINITY Karlstad ansvaret för skolprojektet i Malagiri med A School for Malagiri vid The School of Education vid Brighton University. Medel till bygget av en skola i Malagiri började redan 2008 samlas in av av såväl föreningen Trinity Karlstad som biståndsprojektet A school for Malagiri i Brighton.

Andra året med TRINITY
Med tanke på de otroligt svåra förhållanden som råder i Nepal, ekonomiskt och politiskt, hände mycket i TRINITYs skolprojekt under föreningens andra år.

Trots att allt tar mycket lång tid i Nepal lyckades Pema Dorjee på kort tid att bilda både en Non Government Organization i Kathmandu, som fick namnet Jangchup Charitable Organization (JCO) och som i sin tur utsåg en kommitté i byn Malagiri.

Byns kommitté består av sju personer, varav en kvinna. Invånarna är mycket positiva till bygget och uppmuntras att vara delaktiga och känna att skolan är deras. Ansvaret för skolan är delat mellan invånarna i byn, The Jangchup Charitable Organization, Föreningen TRINITY Karlstad och biståndsprjektet A School for Malagiri vid The School of Education vid Universitetet i Brighton.

En förutsättning för bygget var att byn själv bidrog med mark för skolbyggnaden.

I maj ordnades ett möte med de boende i byn angående tomt för skolan. Två alternativ fanns till förfogande och man röstade fram den plats där skolan nu byggs. Tomten är mycket brant, och anledningen till att skolan fick just den, var att den var för brant för att kunna odlas på. (Enbart 20 % av Nepals yta är odlingsbar och 80 % av de invånare som har arbete, är bönder) Detta innebar för oss, ett omständligt och dyrbart arbete att bygga upp en bestående och trygg stödgrund för skolans olika små byggnader.

1 -15 mars besökte Carin Söderlind och Christina Wehner-Godée Nepal och Malagiri. Christina Wehner–Godée representerade Reggio Emilia Institutet i Stockholm, som bistått Malagiri-projektet med 100 000 kr till skolbygget.

På grund av den politiska oron kom inte Pema Dorjee från Dharamsala där han bor, men alla möten och ceremonier genomfördes med hjälp av Jangchup Charitable Organization.

Syftet med resan var, förutom att planera för bygget, ”att lägga ner den första stenen”, som är en nepalesisk sed. Den är delvis av religiös art och JCO-ledamoten Chhiring Lama, som är munk vid Porong Monastery, förrättade den högtidliga akten. JCO:s ordförande Ang Tsering och TRINITY-representanten Carin Söderlind lade ner stenen i en grop i marken och den välsignades med rött pulver. Ett välsignat paket med olika fröer stacks sedan ner under stenen. Innan gropen täcktes igen stänktes mjölk på stenen. Likadana fröpaket grävdes ner ett i varje väderstreck.

Efter högtidligheterna bjöd TRINITY på te och kakor, saft och frukt till barnen. Omkring 60 barn med föräldrar deltog i firandet av den lagda grundstenen till den skola som förhoppningsvis kommer att förändra deras framtid till det bättre

Vid ett möte med JCO tog Carin Söderlind och Christina Wehner-Godée upp skolans fysiska plan, vilka utrymmen som behövs och hur dessa ska byggas i förhållande till varandra. Den ritning som redan var gjord reviderades. ”Vi valde att bygga klassrummen/huskropparna bredvid varandra och inte i två våningar, och toaletter i anslutning till husen. Dessutom uttryckte vi önskemål om ett gästhus, berättar Carin Söderlind.

Föreningen TRINITY höll under året tre styrelsemöten och ett arbetsmöte samt arrangerade ett flera dagar långt planeringsmöte i Sälen. Årsmötet ägde rum den 22 april på Värmlands museum.

2009 informerade också Carin Söderlind och visade bilder vid två tillfällen på Rädda Barnen i Karlstad och också på Internationella Barndagen i Torsby

I början av oktober kom Pema Dorjee till Sverige. Tillsammans med Christina Ward och Carin Söderlind höll han ett informationsmöte på Reggio Emilia Institutet i Stockholm och var på kvällen inbjuden på middag och till informationsmöte hos KMCH Support Group i Bromma. Det är en organisation som bygger en skola i Humla i nordvästra Nepal och också stöder TRINITY.

Pema Dorjee höll även föreläsningar med temat ”Livslångt lärande ur en buddhistisk munks perspektiv” på Värmlands Museum och på Konsthallen i Arvika och besökte och föreläste dessutom på John Bauer gymnasiet i Karlstad.

I mitten av oktober besökte Carin Söderlind, Pema Dorjee och Christina Ward personalföreningen Volvo-anställdas U-hjälpsförening i Göteborg och blev mycket väl mottagna. De fick tillfälle att framföra TRINITYs stora tack för den generösa donation (100 000 kr) som föreningen fått ta emot och gruppen visade stort intresse för TRINITYs Malagiri-projekt.

Tredje året med TRINITY
2010 präglades i Nepal av färdigställande av etapp ett av uppbyggnaden av skolan. Två klassrum, matsal/kök, gästrum och kontor blev i det närmaste färdigbyggda.

Kommittén i Malagiri hade bestämt färger och takmaterial. Kommitténs och TRINITY-representanternas åsikter stämde inte alltid äverens men utföll alltid till Malagiribornas fördel. Eftersom två klassrum och lärarbostad fortfarande fattades togs beslut att gästhuset till en början skulle fungera som lärarbostad. Intagning av barn kommer att till en början bara ske till de två färdigbyggda husen. Kommittén väljer ut de barn som får gå i skolan utifrån egna uppsatta kriterier.

För Ideella föreningen TRINITYs del har många diskussioner gällt verksamheten. Vad lärarna bör ha för kompetenser, vad skolan skall ha för inriktning, Nepals skolplan osv och hur man förhåller sig till alla de kulturskillnader som man ständigt möter. En annan fråga är hur TRINITY ska samla in pengar för den sista delen av skolprojektet. Kontakterna mellan Kevin Fossey och Brighton University och styrelsen har hållits i en öppen och rättfram dialog.

Under året hölls nio styrelsemöten förutom årsmötet den 28 april. Dessutom hade föreningen arbetsträffar och två möten med Tingvallaskolans duktiga elever, som betyder mycket för föreningen och samlat mycket pengar till skolbygget i Malagiri, bl.a. genom att baka kaffebröd och sälja till lärare på sin skola och på adventslördagarna på torget i Karlstad. Andra som TRINITY samarbetade med under året är Rädda barnen, som också betyder mycket för föreningens verksamhet och ekonomi.

Föreläsningar och samtal ägde dessutom rum hos Broby Grafiska i Sunne, Rotary samt Dagligverksamheten Hamngatan i Karlstad och Frälsningsarmén i Kristinehamn.

Under Pema Dorjees besök i Karlstad höll han ett föredrag på Värmlands Museum och besökte ungdomarna på Tingvalla-skolan. Den 28-29 maj hade föreningen tillsammans med studiegruppen ”Pema Dorjees vänner” en basar på Lambergsgatan 27:s samlingslokal. Intäkterna delades mellan Ideella föreningen TRINITY och Berit von Schevens sovsalsprojekt. Genom sin bok ”The winds of change” samlar Berit von Scheven pengar till sovsalar på Porong Pelmo Choeding monastery.

För att fler i TRINITYs styrelse skall få insyn i projektet på plats beslutade styrelsen att ge bidrag till styrelsemedlemmar för att kunna resa till Nepal. Mellan 29 januari-26 februari reste Henrik Hagegård, Anders Molander och Carin Söderlind till Malagiri. Från England kom samtidigt Kevin Fossey och hans fru Denise. Både från Sverige och England hade resenärerna med sig kläder till barnen och delade ut. Alla barn fick något varmt att ta på sig och att ta med sig hem.

Nästa resa gjordes av TRINITYs revisor Susanne Alexandersson och Carin Söderlind, som var inbjudna till audiens hos His Holyness The Dalai Lama i Dharamsala i Indien. Pema Dorjee hade vid samtal med His Holyness fått förslaget att de vänner som betytt mycket för Pema Dorjees hjälpprojekt skulle komma och presentera sina projekt. Man hade nog tänkt sig att ett mindre antal skulle komma men deltagarantalet uppgick till slut till 168 personer från 11 olika länder, varav 63 kom från Sverige. Från Brighton kom Kevin Fossey. Efter några dagars mycket trevligt kulturprogram i Dharamsala reste TRINITYs representanter vidare till Nepal och besökte skolan i Malagiri. Under den här tiden hade lärartjänsterna på skolan utlysts. Delar av NGO-styrelsen samt Pema Dorjee, Kevin Fossey och Carin Söderlind deltog i anställningsintervjuer med de sökande.

Till rektorstjänsten utsågs Anita Damang, född 1990 eller enligt skolbetyget och utifrån Nepals tidsberäkning 2047-07-21. Till lärartjänsten utsågs Pasang Lama född 1988 eller enligt den nepalesiska tidsberäkningen 2045-10-29. Båda kommer från andra byar i Nepal något som ansetts som värdefullt eftersom lärare som kommer från någon av Nepals större städer troligtvis skulle ha svårt att anpassa sig till livet i en fattig nepalesisk bergsby.

På den här resan deltog också två representanter från Rädda Barnen, som båda var faddrar till en av munkarna på klostret.

Skolan i Malagiri drevs under året med bidrag från A School for Malagiri-projektet vid The School of Education vid Brighton University. TRINITY fortsatte under året att samla in medel till såväl utbyggnad som drift av skolan. Från Volvo-anställdas U-hjälpsförening fick TRINITY 2010 60 000 kr i bidrag.

 

Fjärde året med TRINITY
Efter fyra år av insamling av pengar, planering och projektering invigdes skolan den 10 april 2011.

”47 barn knatar nu uppför de branta backarna till sin skola, sex dagar i veckan”, berättar Carin Söderlind. ”Där får de tillsyn, skolundervisning och mat. De träffas, leker och har roligt tillsammans. När jag besökte skolan i oktober märkte jag en sådan skillnad på barnen”, säger Carin Söderlind.

”Det är med stor glädje vi ser hur de utvecklats och blivit öppnare och gladare och faktiskt också mer välskötta och rena. De kommer fram och tar kontakt. De kramas och är inte längre de allvarliga och lite buttra barn som jag mötte för fyra år sedan. Det känns fantastiskt bra. Till en början var en del invånare misstrogna och misstänksamma, vana som de var att bli svikna. Alla är nu mycket positiva till skolan och skolverksamheten och vi uppmuntrar dem att vara delaktiga och känna att skolan är deras.

Klockan 8.15 börjar barnens skoldagar och då får de gå ner till vattenkranen där de tvättar händerna och borstar tänderna.

Klockan 8.45 är det samling och därefter får barnen en kort lektion fram till klockan 10.15. Mellan klockan 10.15-11.30 äter de en tidig lunch och mellan kl 13.30-14.00 får de mellanmål. Mellan kl 11.30-12.30, 12.30-13.30, 14.00-15.00 och 15.00 ‐16 har de lektioner. På fredagar slutar barnen lite tidigare, ca. 14.00

Vi har haft turen att få knyta bra personal till skolan. De två lärarna kommer inte från byn eftersom de flesta i Malagiri är analfabeter, men övrig personal (kock och medhjälpare i köket, samordnare/lmedhjälpare och vakt/trädgårdsmästare) är bybor. Därmed har vi sex anställda varav fyra från byn. I vår första etapp byggdes två klassrum. Där finns skolåret 2011-2012 47 barn inskrivna, -23 pojkar och 24 flickor.

Våra lärare Anita Tamang och Pasang Lama Sherpa har god hand med barnen och det märks att de tycker om barn. Vi möter en positiv attityd, stojande, glada barn och samarbetsvilliga vuxna.

Ett problem har dock uppstått. Anita Tamang har fått TBC men behandlas nu mot det. Vi hoppas även kunna få barnen undersökta för att sedan vaccinera dem.

Ram Bahadu Syangtang, vår vaktmästare, har planterat blommor runt skolområdet, tagetes som på sina ställen var nästan en meter höga. De fyra apelsinträd som Rädda Barnen och Lena Gyllbrant och Jan Anderson från Arvika planterade i april lever och ett av dem bar den första frukten, en liten, grön apelsin eller ”suntala ”som det heter på nepalesiska.

Dinesh Bal, vår samordnare, har ”växt” mycket i sin roll. Han liksom Ram tar stort ansvar och hjälper till i undervisning och matsituationer. Dinesh bor ett par kilometer från skolan och kommer åkande på sin motorcykel tidigt på morgonen, för att vara med när barnen kommer. Ram bor på skolan och tillbringar i stort sett hela dygnet där. På kvällen äter han och lärarna middag tillsammans.

 

I köket arbetar vår kokerska Rasila Moktan och hennes medhjälpare Shanti Thing. Maten är enkel men god, ris och dhal. Det är inget fel på barnens aptit. Några slickade till och med tallrikarna.

I ett möte med The Jangchup Charitable Organization i Kathmandu i november beslöts att alla anställda f.m. årsskiftet skall få 30 % lönelyft. Vi höll från början en låg lön för att se hur skolan sköttes och nu är det tid att ge alla en höjning så att de kommer upp i en lön jämförbar med de löner som finns i andra skolor i Nepal.

Vår systerorganisation på Brighton University har under året betalat alla utgifter för driften av skolan. Under år 2012 är det Trinity Karlstad som tar över det ekonomiska ansvaret för driften. Det ekonomiska läget är under kontroll och det finns ingen anledning att oroa sig för det. Reggio Emilia Institutet har tagit på sig att betala en lärarlön under fem år, ett fint bidrag som vi är tacksamma för.

Vi är mycket tacksamma för all hjälp och allt stöd och önskar att alla medlemmar och sponsorer skulle kunna få ta del av glädjen och tacksamheten som visas oss i Malagiri.”

 

Planer för framtiden
”Vår ursprungliga tanke var att hjälpa byn med omsorg och utbildning, ett långsiktigt arbete med utgångspunkt att ge hjälp till självhjälp.Skolan har gjort byn populär och familjer har flyttat dit i hopp om att få plats för sina barn. 100 barn står i kö för att få börja i skolan och vi står i begrepp att utöka vår verksamhet genom att bygga ännu ett hus med ytterligare ett klassrum för barnen och ett rum som kan användas för skapande verksamhet för både barn och kvinnor i byn”, berättar Carin Söderlind.
Vår tanke från början var att man skulle utveckla möjligheten för byns innevånare att tjäna pengar för att på sikt kunna ta över driften av sin skola. Där för tog vi på NGO-mötet 2010 beslut att det nu var dags att arbeta för att starta det nya bygget.

Vi har sökt och med tacksamhet och glädje kunnat konstatera att vi fått 150,000 kr för detta ändamål från Volvo-anställdas U-hjälpsförening i Göteborg. Vi har mycket att tacka denna grupp för som stöttat oss vid flera tillfällen och hela tiden visar ett stort intresse för vår verksamhet”.